36

En Version:
 
Jag gick in till en djuraffär för att jag fick lust till det.

"Nymf: 89:-"

Jag såg på de vackra små fåglarna, och de vackra små fiskarna men tänkte: Människor är äckliga varelser med findunkande hjärtan.

 

finns tystnad
är tystnad
en svag brusande generator i mörkret
är tystnad
vågornas kollision med varandra
är tystnad
ensamheten?
sker förändring i tystnad
finns skillnad på tystnad
eller skapas tystnad
när vi bestämmer oss att det är tystnad

 
 Biblioteket i Bergen är min Baby. Det är som ett utsökt litet slott som innehåller det mesta av väsentligt innehåll. Det finns ett Auditorium där vi såg på Cinema Paradiso en måndag. Det var vackert. Filmen slutar med ett collage av kyssar från främst 50-tal filmer. Det finns även ett piano och flera bokhyllor fulla med pianonoter. Jag har gjort mitt första försök till att uppdatera mina notkunskaper. Men den har ersätts ganska mycket av mina händer. Mina händer spelar fritt trots hjärnan inte förstår vad den i logistik spelar. Tar det steg för steg. En annan dag lyssnade jag på hela "Hey Jude" albumet av The Beatles. Sedan lyssnade jag på the Kinks. De är väldigt bra. Särskild gillar jag: Do you remember Walter, all of my friends were there och wicked Annabella, village green och misty water. Jag har även lyssnat på Sonic Youth och Patti Smith. Because the night ger mig mycket tro på min identitet som kvinna och superstar är sorgligt på ett mjukt sätt. Jag väntar fortfarande på ett avgörande möte med en vacker man som jag hittar bland de tusentals orden. 
 
 Tre personer stod på en balkong de betalade varje månad för, åskådare till en innergård omringad av väggar med inget undantag för himmel förutom ovan. Skuggorna från träden kastades mellan fasaderna som i en rytmisk lek. Där började en sång spela. Ave Maria som i ett ekande ljudtransfer mellan väggarna.( Kommer han som duschade och sjöng opera till sången veta att det blev ett oförglömligt minne? )Vi har skapat honom till sötman av sista klunken thé med honung i(då en bortglömd del av honungen lägger sig som ett lager på botten). 

Skönhet kunde vara: att sitta på en stentrappa med en vän en varm oktoberkväll och nå stunden av lättnad. Färgen av löven syntes bara under gatulampornas sken. Lövens färger på bergen är svarta under kvällstid. Näsorna droppade ner fukt. (Skulle fukten absorberas av luften?)

 Känsla: På buss 50E mot Sandsli. Kliver av vid Oasen i istid. Stjärnor som frostkristaller. Månen övertygande trygg. Bestämda steg in i fotofabriken. 
 

Jag jobbar på en fotofabrik. Det kanske inte är roligt, men acceptabelt. Jag packar mest. När jul närmar sig kommer det kännas som att jag arbetar i en verkstad då vi lägger paketen med kort i säckar. Varje dag när ingen riktigt märker, rotar jag i papperskorgarna. Hitills har jag hittat: 

 

-ett svartvitt foto på en ponny

-ett gammalt foto från ett hem

-en foto på en baby i dopkläder

-ett sk. testpapper med svart och röd färg

- Norska barn som håller i blåsinstrument(en orkester)

 

Fröjdis kom på mig att rota i fotografi- papperskorgen och sa med halvallvarlig röst att det var förbjudet. Med en sorgsenhet lämnade jag tillbaka en livshistoria av en hund. Jag undrade om hunden hade dött och ägarna framkallade bilder i förmån till att göra en minnesbok. Hunden hoppade över en tygsoffa med vattenfärgade blommor i en trädgård, kommer en själ att minnas det om 103 år? 

 

Flirtar med Norska tinderpojkar. Ska gå på en date. Jag tänker att han ska fråga: ”Hur mår du?” och jag skulle svara ”Jag har ont i mina lilltår.” 

 

-För några veckor sedan lämnade jag spår av mynt från olika valutor efter mig.

-Nu lämnar jag spår av beigefärgadesnoddar.

- Emelie och Philip hittar i upprepade tillfällen mjuka vita handskar i fickorna.(Det är inte med anledning av kärlek till MJ)

-Gillar inte känslan av låret som nuddar mjuka byxor när jag borstar tänderna.

- En kyss med en munn som precis borstat tänderna eller tuggar för starkt tuggummi utger en känsla av för stor perfektion jag snarare blir äcklad av.

Jag gick in i en fotoaffär och ett urmakeri och hela rummet tickade. Mannen bakom the desk tickade av kärlek för fotografi. Jag frågade om en affär och han visade vägen till strandgatan. "Kan du inte skriva upp din favoritkamera?" frågade jag. "Minalta Barne." står det på lappen. ”Analoga foton är det som på ett rättfärdigt sätt kan fånga en känsla.” 

 Jag såg en busschaufför nysa i sin han medan han körde och med ett slags självförakt se på den handen innan han la den på ratten igen. En gång hade jag ett samtal med en busschaufför hela vägen från Vagnhärad till Nyköping genom sörmländska landskap när de är som vackrast. Hans namn var Todd. I Praag tog han ett foto i rörelse på en vacker flicka i basker. Hon log på bilden.  
 Jag gick en regnig väg genom en kyrkogård och plockade vackra löv. En man gick förbi och småflinade en frekvens. Jag log åt mig själv. På den vänstra kanten låg en stor hudfärgad tvättsvamp. Jag vet inte varför. 
 

"Du tittar i en atlas, bläddrar och gråter. Vad är det med dig? Säg det?"

"Alla kartor och städer, och vatten och platser som vi aldrig ska få se." - Markus Krunegård

Det som gör mig mest sorgsen i mitt personliga universum är att jag aldrig kommer förstå allt, genomgå allt, uppleva allt, se allt som händer eller har hänt på denna jord.(Framtiden är mig för vansklig)Eller: Att jag inte ens kommer vara medveten om alla de möjligheter som fanns där. Att jag bara inte hittade dem. Eller: Att slumpen är sanningen och ödet lögn och att jag alltid kommer att ha svårt att acceptera det faktum.

"Jag skulle till Prag men hamnade i Polen och träffade Ted och nu ska vi ha barn och jag skratar mig lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev."-Markus Krunegård(Endast ett citat ur samma låt som jag älskar)

 Det finns en gångtunnel och ovan har någon sprayat: "Buddha son of Bastard". Det är ett band från Bergen. I tunneln har det varje gång jag gått förbi utanför eller gått igenom stått samma man med en gitarr som sjunger spanska låtar. Jag undrade om han visste något om den tunneln ingen annan vet. Att tegelväggarna har ett mönster av ojämnheter. I fall någon med endast hans tillvaro ristat in ett namn i teglen. Att samma människa går förbi där lite för ofta med något sorgset i ögonen. Han kanske räknar kärleksfulla par som går igenom där. Eller par som har ett mellanrum av besvikelse mellan sig. Jag undrar vad han tänker varje kväll när han räknar mynten han fått för att han står i en tunnel och sjunger spanska låtar. 
 

35

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

34

hey dear friend

här är jag (inte) igen. Det var ganska längesedan, är min åsikt. Det har hänt så mycket . Vi åkte till en varm ö, och där fanns träd på stranden. Vandrar över okända vägar, doppar tår i natthav, går över en bil(men det var inte uppskattat). Jag har inte antecknat mycket, och inte tagit mycket bilder. Du vet, levt i nuet, that kind of shit. Ganska tråkigt, men jag sörjer inte. Det får kvarstå som en hybrid av olika inträffanden. Saker jag minns är en simtur i varmt medelhav med Elin, vi var lyckliga i den stunden. Förfesterna på Östra Klockberget, varm sten men för mycket vin.

Vi gjorde en flotte utav ballonger, nästan ingen trodde på oss men vi flöt på ån i en stund av hängivande och förjusning. Ett tal höll jag på avslutningsmiddagen, den var ganska tacksam men oromantisk. Ett citat som gav den ett värde: " Det finns något sorgset över det faktum att verkar som att okunskap verkar göra det lättare för oss att komma överens. Att exempelvis vissa människor härinne tycker att FI är värre än SD kommer jag aldrig ha förståelse för.~~Men vad vet jag att sträva efter jämställdhet kanske är sämre än att exkludera folk pga. etniskt ursprung~~"Sedan dansade jag halva kvällen, gungade 1/4 och genomförde ett samtal med en människa som förbättrade min syn på denne. En underförstådd bild som togs på en tidningsrubrik till Manges upprepade pianospel i ett slott. I slottet fanns kistor och där i låg saker och hissen hade bokhyllor med böcker i(fast tyvärr inte på riktigt).

En annan gång: Johan lånade min plunta men just på utsidan av terrassen gick en vakt som med en dramatisk rörelse ryckte den från bordet och slängde den i havet. Av hans föräldrar fick jag en ny plunta i studentpresent. Det var nitar på den. Beachpartyt blev bara ett försök och det roligaste var att bada i äckligt hamnvatten efteråt, att sno en enorm plastnemo och placera den i en främmande trädgård och att få skjuts av en postman i bakluckan av en postbil. Studenten var otroligt vacker faktiskt på alla sätt och jag tänker inte säga mer förutom att sinnessfären på flaket inte kom överens med lastbilshjul på betong utan var som en rosa himmel som blir värmd av solen och målet var solljusets splittring i horisonten. Avslutades på stentrappan till min dörr exakt ett dygn efter champagnefrukosten: "Det här vinet smakar som svartvinbärsjuice." I tron att bli mer fulla tills etiketten "alkoholfritt" upptäcktes. Vad är väl en bal på slottet, vilken skitig jävla mening som invaderar facebookflödet. Balen blev en uppgörelse och en ickeskön dans, men ett sådant med prat om själsfränder. Uttjatat kanske. Mycket har uppstått och avslutas. Relationer har tagit slut, och människor har blivit kära. Finast stund: kanske sista låten och ögonblick av ren kärlek Tove och mig emellan.  

Det var överraskningsfest för Ellen igår som är hemma från Nya Zeeland och den var vattnig och roséfylld och i ett badkar blev jag Duchess och hade en Duke mitt i mot mig. Min nya badsko smälte i mot grillen och det tog en kvart för Axel B att äta upp en hamburgare kl 05.

Alla kvällar går inte att beskriva? Det behövs inte. Förra torsdagen blev vi fulla och jag köpte en white russian då Silvana Imam sjunger om den och jag älskar henne. Hursomhelst köpte jag även pommes med Dala och Elin(de köpte kebab) och det slutade med en galen bil och hål i staket och hoppet från fem meter högt hopptorn in i ångande vatten och i den sekunden var jag mäktig, som sailormoon. I'm just a teenage dirtbag baby. you ain't getting any younger are you?

 Lyssnar mycket på radio; Lena Andersson är i varje frekvens ett geni i allvarligt talat och bokcirkeln. Hamnar i världar där My Little Pony friendship is magic" skapar community och låter tre tonårsbröder spara ut håret till långa svansar iklädda pony-tröjor. Mycket sådant. Citat från radiokorrespondenterna i Kina om rikedom: "Jag tackar nej till middagar nu för tiden för jag har redan smakat all mat jag skulle vilja smaka."

DU Måste finnas! Du måste finnas! Inte spindel som hänger i taket. Låt oss tala om Kristina från Duvemåla. Eller den vackraste rösten i Sverige. Ljus och Ljus.

Första Kyssen: Pallen vid pianor. Båda har halvfina pianofingrar. Fastän rörelsen av läppar i mellan och smekningar var febrila, var vi ömtåliga. Som att en för snabb eller intensiv rörelse skulle skapa en spricka som på tunt porslin

Sista träningen med Auvo och Christine och Markus. Vattnet och gruset påminde mig hur det är att fysiskt aktivera sig."På djupa hav finns de värsta fiskarna." Auvo fick en stroke för några år sedan. Kanske för att han hade alldeles för mycket information i huvudet. Den informationen som släppte i och med sladdarna i huvudet kunde NASA ta del utav. Ibland kanske han frågar om de kan ge tillbaka lite. De historierna. Pizzerian och tromber av vatten eller kärlek. Någon var ett Lotta på bråkmakargatan-barn. Jag grät till Live- koncert med Kill J på vägen hem. Smakade några bär hos Micas föräldrar.

Jobbar överallt och under allt och nästintill konstant men hittar tiden däremellan. Kör i vår jättegamla Mercedes som bara kan spela kassettband. Pink Floyd mest. The Alan Parson Project, Mixtapes med nederländska låtar. Papas röst från 80 –talet från hans illegala radiostation Olympus.

Tribute till er: den ljuva smaken av vänskap. Vänskap i form av att få perfekt plats i en bil. Vänskap i form av olika ställen i samma hus. Vänskap i alla former förutom att de är symmetriska. Alltså förlåt, ni förtjänar alla vackra ord i världen men de vill inte nå mig. Kanske på ett hav fungerar bättre. Jag älskar er.

Jag måste sluta skriva nu för det för många ord som kan sägas än jag orkar skriva ner och jag hinner inte. Försöker bara hinna med. Lorentz baby. Men det gör ingenting att jag inte hinner just nu. Tid är ju oändligt säger dem. Får spara lite till senare. Take Care, inte som i vi hörs aldrig mer, men som i vi hörs i september någon gång. Kanske oktober. Vem bryr sig.


RSS 2.0