Utkast: Sep. 22, 2015

 http://nouw.com/merel

41

Leifs död.

Han dog inte i blåbärsriset. Han dog inte heller i ett fält av havre, men fält av havre har han många gånger gått igenom. Han dog inte i sin säng hemma på söder. Och inte heller i stolen vid sommarstugan som han suttit i för långa stunder den här sommaren. Då benens ork redan hade gått bort.

”Han var sig inte riktigt lik.” sa min Mormor. Men jag tror att hennes reaktion beror på människans vilja att se anledningar och svar till varför sorgliga saker händer.

Min mor vill minnas honom på ett ark av papper:

Svamp

Middsommar

Blanke pit

Fotboll vm.99 i Runtuna

Altijd klaar voor een praatje

Tomte

Sjöman

Ruwe Bolster

Förlorade tår

Leifs ena fot saknades två tår.(Han tappade en mjöltunna på dem.) Den foten kanske vittnar om att han var en drake i ett annat liv. Men han blåste inte ut het eld. Istället: värme, cigarettrök och kanske whiskey.

Han log. Han grät. Han njöt. Han förbannade saker. Han byggde en egen grill.

Och nu lever du endast kvar genom andras minnen och känslor.

Och din fru hade en svart blomma i sitt gråa stora svall av hår på begravningen.


40

Efter en omständig dag klev jag in i dormrummet på alobar1000. Han satt på den övre bädden av våningsängen och skrev. Vi började samtala, jag med en automatisk skeptism som tillförts vid mötet av främmande resenärer för att ta reda på om de är rimliga människor eller en lost hippie som förlorat sin själ till weed, mött en trött Guru som gett dem en livstro där manlig energi är kunskap, kvinnlig energi är känsla och jämställdheten är något i modern tids största förargelser.

 

Vänliga fraser, de som så många gånger sagts. Vart har du rest? Hur länge har du rest? Vart kommer du ifrån?Hur länge har du bott här? Finns det rimliga människor här? Vart ska du efter? Stunden då någon förklarar löjligheten. Förlåt för att jag ställer alla dessa enerverande, tröttsamma frågor men det vore olämpligt om jag bad dig avslöja dina djupaste hemligheter vid ett första möte.

 

 

Men mycket snart märkte jag att detta sortens samtal som brukar skina med en glans av tristess var underhållande. Snart började jag märka att jag stod där och försökte vara underbar.

 

Lite senare den kvällen sammanstrålades vi till en stor grupp som gick iväg för att äta middag. Aidan hade hittat en liten lokal restaurang dit vi gick. Tillvaron där tedde sig idyllisk. Nepalesiska män spelade på traditionella instrument, gigantiska portioner Dal Baht portionerades ut, risvin skänktes i stålmuggarna och stämningen var sprudlande. En av männen berättade ett skämt där jag representerade den nepalesiska hjältinnan som bodde nära toppen av mount everest medan Aiden fick rollen som den enfaldige australienska turisten. Jag var nöjd då min närvaro som kvinna i många situationer den senaste tiden varit förnedrande.

 

Han satt mitt i mot mig och vi började samtala igen. Jag skulle vilja förklara den känsla han skapade hos mig. Eller, skapades genom de ord vi förväxlade. Men jag kan inte. En ny förståelse jag inte upplevt innan. Han satt där mitt i mot mig och hans skönhet eskalerade.

 

Samtalet ledde till hans särintresse för astronomi. Han förklarade det svarta hålet i vacker precision, en helt fantastisk företeelse. Risvinet hade börjat rusa igenom min kropp, jag minns inte detaljerna, jag minns hur han förklarade hur levande ting skulle reagera i det svarta hålet. Han gav exempel på olika levande egenskaper med stötiga  “Uhm” emellan orden som ofta uppstår när en människa vill framställa mönster. Efter exempel som kanske “a flower” “a frog” var det sista han sade “Like your eyes” med en fortfarande vimmelkantig och ömtålig röst samtidigt som vi stirrade på varandra.

 

Aiden, han och jag gick vidare till en bar för att dricka drinkar. Han beställde cola med rum, jag med whiskey. Vi satte oss vid ett par andra charmiga amerikanska flickor och en journalist från Malaysia. Någon tog beslutet att vi skulle gå till OMG, och efter att jag förkastat mitt självrespekt på en biljardomgång därinne, kysstes vi för första gången till den vibrerande hiphopen.

 

Utanför. På hostellet hade jag en påse med gräs jag hittat och torkat själv under min tid som volontär på barnhemmet. Vi samtalade med ett antal internationaliserade nepaliska unga män och kom överens att de skulle skjutsa oss till Alobar1000 medan vi skulle bjuda dem på en spliff.

 

Han satte sig fram. Det blev för trångt där bak och utan eftertänksamhet klev jag osmidigt fram i hans famn. Han höll om mig och ibland lät vi våra läppar mjukt nudda vid varandra medan vi körde genom ett mörkt Kathmandu till Hindi-låtar.

 

Sedan var det takterassen. Sedan försvann vi från varandra. 

 
(Nu föreställer jag att vi ska mötas i Bethleham över jul.)

39

När vi slutade vara barn och bete oss som något annat. 
 
Jag satt på stenen i gläntan i skogen som utgjort gränsen till vart vi fick leka under skolgången.
Det ena året lekte några av oss utvecklingsstörda och de resterande vårdare. En ganska osympatisk lek, men det var innan vi utvecklat ett medvetande kring att det skulle kunna uppröra en människas känsloliv. Jag minns hur en av flickorna i leken endast ropade " Vad är klockan?! Vad är klockan?!" i hennes roll som "patient". 
 
Ett år senare hade vi bytt skola och nästan alla började hångla. Jag var fruktansvärt rädd för detta. Men jag och vänner sprang hem till mig för att chatta med främlingar på MSN. En gång låg det på mitt skrivbord en gammal druva och jag minns att Anna sa "Ni har det ofta så äckligt här." Det var första gången jag insåg att min familj var oordningssam och det blev min största skam.
 
Nu är det ganska bedårande. 
 
(Första gången jag hånglade påriktigt var i ettan på gymnasiet, då många redan förlorat sin oskuld.)

38

 
 
 
 
 
 
 
 
 Narcissmen talar! Trots mina mångfaldiga äventyr det senaste året, väljer jag att publicera bilder på mig själv och visserligen några av mina favoritbilder från en av mina konstböcker. Det finns många historier att hitta i konsthistorien. Tumlar omkring i mitt gamla undomsrum, som befriande nog, inte längre är mitt rum, ser ut som mitt rum, förlorat min närvaro, är kaotiskt, likt min mor, likt min far. Istället står på en byrå min fars nygligen investerade keyboard och DJ-material, han planerar att skapa en världshit. Jag, jag sjuder av känslor. Mina fingerspetsar är sprudlar med ord som ska skrivas. Jag mellanlandar men har fortfarande inte lyckats andas med mitt huvud. Jag är inte orolig. På Återseende, snarare än sist.
 
Love, Merel.  

37

 
 
 
Innan jag flyttade hälsade jag på Hampus i Oslo.
Vi gick omkring i svarta kläder men med lätta hjärtan
 
 
 
 
 
 
I söndagskväll efter vi båda haft en ångestladdad lördagsnatt i olika norska städer pratade vi i telefon. Jag satt på toalettsgolvet. Vi sa åt varandra att sluta jaga livet så mycket.
 

36

En Version:
 
Jag gick in till en djuraffär för att jag fick lust till det.

"Nymf: 89:-"

Jag såg på de vackra små fåglarna, och de vackra små fiskarna men tänkte: Människor är äckliga varelser med findunkande hjärtan.

 

finns tystnad
är tystnad
en svag brusande generator i mörkret
är tystnad
vågornas kollision med varandra
är tystnad
ensamheten?
sker förändring i tystnad
finns skillnad på tystnad
eller skapas tystnad
när vi bestämmer oss att det är tystnad

 
 Biblioteket i Bergen är min Baby. Det är som ett utsökt litet slott som innehåller det mesta av väsentligt innehåll. Det finns ett Auditorium där vi såg på Cinema Paradiso en måndag. Det var vackert. Filmen slutar med ett collage av kyssar från främst 50-tal filmer. Det finns även ett piano och flera bokhyllor fulla med pianonoter. Jag har gjort mitt första försök till att uppdatera mina notkunskaper. Men den har ersätts ganska mycket av mina händer. Mina händer spelar fritt trots hjärnan inte förstår vad den i logistik spelar. Tar det steg för steg. En annan dag lyssnade jag på hela "Hey Jude" albumet av The Beatles. Sedan lyssnade jag på the Kinks. De är väldigt bra. Särskild gillar jag: Do you remember Walter, all of my friends were there och wicked Annabella, village green och misty water. Jag har även lyssnat på Sonic Youth och Patti Smith. Because the night ger mig mycket tro på min identitet som kvinna och superstar är sorgligt på ett mjukt sätt. Jag väntar fortfarande på ett avgörande möte med en vacker man som jag hittar bland de tusentals orden. 
 
 Tre personer stod på en balkong de betalade varje månad för, åskådare till en innergård omringad av väggar med inget undantag för himmel förutom ovan. Skuggorna från träden kastades mellan fasaderna som i en rytmisk lek. Där började en sång spela. Ave Maria som i ett ekande ljudtransfer mellan väggarna.( Kommer han som duschade och sjöng opera till sången veta att det blev ett oförglömligt minne? )Vi har skapat honom till sötman av sista klunken thé med honung i(då en bortglömd del av honungen lägger sig som ett lager på botten). 

Skönhet kunde vara: att sitta på en stentrappa med en vän en varm oktoberkväll och nå stunden av lättnad. Färgen av löven syntes bara under gatulampornas sken. Lövens färger på bergen är svarta under kvällstid. Näsorna droppade ner fukt. (Skulle fukten absorberas av luften?)

 Känsla: På buss 50E mot Sandsli. Kliver av vid Oasen i istid. Stjärnor som frostkristaller. Månen övertygande trygg. Bestämda steg in i fotofabriken. 
 

Jag jobbar på en fotofabrik. Det kanske inte är roligt, men acceptabelt. Jag packar mest. När jul närmar sig kommer det kännas som att jag arbetar i en verkstad då vi lägger paketen med kort i säckar. Varje dag när ingen riktigt märker, rotar jag i papperskorgarna. Hitills har jag hittat: 

 

-ett svartvitt foto på en ponny

-ett gammalt foto från ett hem

-en foto på en baby i dopkläder

-ett sk. testpapper med svart och röd färg

- Norska barn som håller i blåsinstrument(en orkester)

 

Fröjdis kom på mig att rota i fotografi- papperskorgen och sa med halvallvarlig röst att det var förbjudet. Med en sorgsenhet lämnade jag tillbaka en livshistoria av en hund. Jag undrade om hunden hade dött och ägarna framkallade bilder i förmån till att göra en minnesbok. Hunden hoppade över en tygsoffa med vattenfärgade blommor i en trädgård, kommer en själ att minnas det om 103 år? 

 

Flirtar med Norska tinderpojkar. Ska gå på en date. Jag tänker att han ska fråga: ”Hur mår du?” och jag skulle svara ”Jag har ont i mina lilltår.” 

 

-För några veckor sedan lämnade jag spår av mynt från olika valutor efter mig.

-Nu lämnar jag spår av beigefärgadesnoddar.

- Emelie och Philip hittar i upprepade tillfällen mjuka vita handskar i fickorna.(Det är inte med anledning av kärlek till MJ)

-Gillar inte känslan av låret som nuddar mjuka byxor när jag borstar tänderna.

- En kyss med en munn som precis borstat tänderna eller tuggar för starkt tuggummi utger en känsla av för stor perfektion jag snarare blir äcklad av.

Jag gick in i en fotoaffär och ett urmakeri och hela rummet tickade. Mannen bakom the desk tickade av kärlek för fotografi. Jag frågade om en affär och han visade vägen till strandgatan. "Kan du inte skriva upp din favoritkamera?" frågade jag. "Minalta Barne." står det på lappen. ”Analoga foton är det som på ett rättfärdigt sätt kan fånga en känsla.” 

 Jag såg en busschaufför nysa i sin han medan han körde och med ett slags självförakt se på den handen innan han la den på ratten igen. En gång hade jag ett samtal med en busschaufför hela vägen från Vagnhärad till Nyköping genom sörmländska landskap när de är som vackrast. Hans namn var Todd. I Praag tog han ett foto i rörelse på en vacker flicka i basker. Hon log på bilden.  
 Jag gick en regnig väg genom en kyrkogård och plockade vackra löv. En man gick förbi och småflinade en frekvens. Jag log åt mig själv. På den vänstra kanten låg en stor hudfärgad tvättsvamp. Jag vet inte varför. 
 

"Du tittar i en atlas, bläddrar och gråter. Vad är det med dig? Säg det?"

"Alla kartor och städer, och vatten och platser som vi aldrig ska få se." - Markus Krunegård

Det som gör mig mest sorgsen i mitt personliga universum är att jag aldrig kommer förstå allt, genomgå allt, uppleva allt, se allt som händer eller har hänt på denna jord.(Framtiden är mig för vansklig)Eller: Att jag inte ens kommer vara medveten om alla de möjligheter som fanns där. Att jag bara inte hittade dem. Eller: Att slumpen är sanningen och ödet lögn och att jag alltid kommer att ha svårt att acceptera det faktum.

"Jag skulle till Prag men hamnade i Polen och träffade Ted och nu ska vi ha barn och jag skratar mig lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev."-Markus Krunegård(Endast ett citat ur samma låt som jag älskar)

 Det finns en gångtunnel och ovan har någon sprayat: "Buddha son of Bastard". Det är ett band från Bergen. I tunneln har det varje gång jag gått förbi utanför eller gått igenom stått samma man med en gitarr som sjunger spanska låtar. Jag undrade om han visste något om den tunneln ingen annan vet. Att tegelväggarna har ett mönster av ojämnheter. I fall någon med endast hans tillvaro ristat in ett namn i teglen. Att samma människa går förbi där lite för ofta med något sorgset i ögonen. Han kanske räknar kärleksfulla par som går igenom där. Eller par som har ett mellanrum av besvikelse mellan sig. Jag undrar vad han tänker varje kväll när han räknar mynten han fått för att han står i en tunnel och sjunger spanska låtar. 
 

35

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

34

hey dear friend

här är jag (inte) igen. Det var ganska längesedan, är min åsikt. Det har hänt så mycket . Vi åkte till en varm ö, och där fanns träd på stranden. Vandrar över okända vägar, doppar tår i natthav, går över en bil(men det var inte uppskattat). Jag har inte antecknat mycket, och inte tagit mycket bilder. Du vet, levt i nuet, that kind of shit. Ganska tråkigt, men jag sörjer inte. Det får kvarstå som en hybrid av olika inträffanden. Saker jag minns är en simtur i varmt medelhav med Elin, vi var lyckliga i den stunden. Förfesterna på Östra Klockberget, varm sten men för mycket vin.

Vi gjorde en flotte utav ballonger, nästan ingen trodde på oss men vi flöt på ån i en stund av hängivande och förjusning. Ett tal höll jag på avslutningsmiddagen, den var ganska tacksam men oromantisk. Ett citat som gav den ett värde: " Det finns något sorgset över det faktum att verkar som att okunskap verkar göra det lättare för oss att komma överens. Att exempelvis vissa människor härinne tycker att FI är värre än SD kommer jag aldrig ha förståelse för.~~Men vad vet jag att sträva efter jämställdhet kanske är sämre än att exkludera folk pga. etniskt ursprung~~"Sedan dansade jag halva kvällen, gungade 1/4 och genomförde ett samtal med en människa som förbättrade min syn på denne. En underförstådd bild som togs på en tidningsrubrik till Manges upprepade pianospel i ett slott. I slottet fanns kistor och där i låg saker och hissen hade bokhyllor med böcker i(fast tyvärr inte på riktigt).

En annan gång: Johan lånade min plunta men just på utsidan av terrassen gick en vakt som med en dramatisk rörelse ryckte den från bordet och slängde den i havet. Av hans föräldrar fick jag en ny plunta i studentpresent. Det var nitar på den. Beachpartyt blev bara ett försök och det roligaste var att bada i äckligt hamnvatten efteråt, att sno en enorm plastnemo och placera den i en främmande trädgård och att få skjuts av en postman i bakluckan av en postbil. Studenten var otroligt vacker faktiskt på alla sätt och jag tänker inte säga mer förutom att sinnessfären på flaket inte kom överens med lastbilshjul på betong utan var som en rosa himmel som blir värmd av solen och målet var solljusets splittring i horisonten. Avslutades på stentrappan till min dörr exakt ett dygn efter champagnefrukosten: "Det här vinet smakar som svartvinbärsjuice." I tron att bli mer fulla tills etiketten "alkoholfritt" upptäcktes. Vad är väl en bal på slottet, vilken skitig jävla mening som invaderar facebookflödet. Balen blev en uppgörelse och en ickeskön dans, men ett sådant med prat om själsfränder. Uttjatat kanske. Mycket har uppstått och avslutas. Relationer har tagit slut, och människor har blivit kära. Finast stund: kanske sista låten och ögonblick av ren kärlek Tove och mig emellan.  

Det var överraskningsfest för Ellen igår som är hemma från Nya Zeeland och den var vattnig och roséfylld och i ett badkar blev jag Duchess och hade en Duke mitt i mot mig. Min nya badsko smälte i mot grillen och det tog en kvart för Axel B att äta upp en hamburgare kl 05.

Alla kvällar går inte att beskriva? Det behövs inte. Förra torsdagen blev vi fulla och jag köpte en white russian då Silvana Imam sjunger om den och jag älskar henne. Hursomhelst köpte jag även pommes med Dala och Elin(de köpte kebab) och det slutade med en galen bil och hål i staket och hoppet från fem meter högt hopptorn in i ångande vatten och i den sekunden var jag mäktig, som sailormoon. I'm just a teenage dirtbag baby. you ain't getting any younger are you?

 Lyssnar mycket på radio; Lena Andersson är i varje frekvens ett geni i allvarligt talat och bokcirkeln. Hamnar i världar där My Little Pony friendship is magic" skapar community och låter tre tonårsbröder spara ut håret till långa svansar iklädda pony-tröjor. Mycket sådant. Citat från radiokorrespondenterna i Kina om rikedom: "Jag tackar nej till middagar nu för tiden för jag har redan smakat all mat jag skulle vilja smaka."

DU Måste finnas! Du måste finnas! Inte spindel som hänger i taket. Låt oss tala om Kristina från Duvemåla. Eller den vackraste rösten i Sverige. Ljus och Ljus.

Första Kyssen: Pallen vid pianor. Båda har halvfina pianofingrar. Fastän rörelsen av läppar i mellan och smekningar var febrila, var vi ömtåliga. Som att en för snabb eller intensiv rörelse skulle skapa en spricka som på tunt porslin

Sista träningen med Auvo och Christine och Markus. Vattnet och gruset påminde mig hur det är att fysiskt aktivera sig."På djupa hav finns de värsta fiskarna." Auvo fick en stroke för några år sedan. Kanske för att han hade alldeles för mycket information i huvudet. Den informationen som släppte i och med sladdarna i huvudet kunde NASA ta del utav. Ibland kanske han frågar om de kan ge tillbaka lite. De historierna. Pizzerian och tromber av vatten eller kärlek. Någon var ett Lotta på bråkmakargatan-barn. Jag grät till Live- koncert med Kill J på vägen hem. Smakade några bär hos Micas föräldrar.

Jobbar överallt och under allt och nästintill konstant men hittar tiden däremellan. Kör i vår jättegamla Mercedes som bara kan spela kassettband. Pink Floyd mest. The Alan Parson Project, Mixtapes med nederländska låtar. Papas röst från 80 –talet från hans illegala radiostation Olympus.

Tribute till er: den ljuva smaken av vänskap. Vänskap i form av att få perfekt plats i en bil. Vänskap i form av olika ställen i samma hus. Vänskap i alla former förutom att de är symmetriska. Alltså förlåt, ni förtjänar alla vackra ord i världen men de vill inte nå mig. Kanske på ett hav fungerar bättre. Jag älskar er.

Jag måste sluta skriva nu för det för många ord som kan sägas än jag orkar skriva ner och jag hinner inte. Försöker bara hinna med. Lorentz baby. Men det gör ingenting att jag inte hinner just nu. Tid är ju oändligt säger dem. Får spara lite till senare. Take Care, inte som i vi hörs aldrig mer, men som i vi hörs i september någon gång. Kanske oktober. Vem bryr sig.


33

(ohohoh!)
(Toga)
 
(Mission: flottrace med ballongbåt.)
 
 
 
 
(!!!)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
(Seperationsångest)
(ahw)
(Hem till fet efterfest och full och glad pap Holland 5-0 fuckers!!) 
 
 
<3
 
bilder från studentvecka tagna av diverse personer: få av mig, Mica(de fina analoga), Nikki, Marika och förmodligen några randoms.

32

Flyttlådor, en viss förvirring.
 
ska buddha med? 
?varför haver jag en buddha~~ som rökelse-behållare?
Nonchalansen i att använda religiösa symboler i estetetiska, kommersiella funktioner. ?jag
vet inte vad som är rätt?
jag är en liten människa.
jätteliten faktiskt. 
SYSTEM ~~~~~~~~~~~~~~~jag~~~~~~~~~~~~du~~~~~~~~~~~~~~~ANNAT SYSTEM
VI ÄR SÅ UPPTAGNA MED ATT HITTA MÖNSTER I VÅRA LIV MEN VI HITTAR BARA AVBROTTEN. 
tomt och stök ig t. 
jag har kommit tillbaka från ett skepp.
imorgon hälsar jag på en saknad vän.
på tisdag ska jag på en begravning av en man som inte längre ville leva.
på tisdag far jag till New York.
nästa vecka flyttar jag till Bergen till ett kollektiv med mina bästa vänner.
jag borde vara lycklig
men
jag är tillfälligt förtvivlad.
(så som vita flickor i västerlandet: som tar en plats de tar som självklar: men som de borde dela med till andra: har en tendens att känna sig olyckliga: över allt de har)
men
olycklig är jag inte. och parantesen över var inget försök till rättfärdelse. det var ett försök till förståelse. FÖR JAG FÖRSÖKER BARA FÖRSTÅ. 
PINK
FLOYD.
(Det är i dessa tider vi kan påminna oss till Roger Waters skilldringar av en tid för
inte så längesedan
-
som visar liknande antydningar i samma länder+ nu.)
                                   Jag tänker på honom i Berlin men jag har ännu inte svarat. Fuktiga täcken. Vågrörelserna- den vaggande rytmen:balans eller våldsamma utbrott: obalans. Lyssnade på de arabiska sångerna på hans MP3-spelare för att försöka sova: tills en dörr öppnas för den avgörande närvaron i rummet när
1 blir:
+1. 
Bara ett musselskal som upphittad minne in i snäckskålen från det senaste äventyret.
Där finns också en dinosarie av gul gummi. mm. 
ROSA NAGLAR TORKAR SVARTA ÖGON.
det som kvarstår: 
(OCH EN ARG C*G*)
 
VI FÅR ALDRIG GE UPP TRON PÅ KÄRLEK.

31

 
 
hide&seek what the hell is going on
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Catchin up with p&l-12 dudes
 
 pissed off bitches
 
 
 
 
 
en ny känsla:  
 
And you can’t, and you can’t see the wind in the trees.
And you can’t, and you can’t see the wind in the leaves,
and you can’t, and you can’t see the weight in the dark.
And you can’t, and you can’t see the weight in the heart.
 

30

 
 
Linde, ma cherie
vi föddes som losers. 
 
 

29

ne j 
sk a 
i nte 
skr iva 
o rd 
j ust 
nu.
h är k omm er pr in t scr ee ns f r ån en f i lm s om av n å go n an le dni ng ko mm i t at t be tyd a n äst an l ika m yc ke t s o m luf t. f ö r a tt d en över tygar mi g o m att s ak er kom mer ord na s ig tr ots at t ma n är f öd d s om otur s fåg el.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
n ej ja g tän ke r i nt e til lämp a fe mi nis tis k anal ys o ch m in f a vor it tr öj a j ag äg e r ha r
ett m ot iv a v e n örn.
 

28

Hon åkte hemifrån för att utföra ett ärende i en kvart.(det kanske egentligen var 17 minuter)
När hon kom tillbaka låg en hare innanför cykelstället i trädgården.(det kanske är en av livets mysterier) 
 

RSS 2.0